TV-serierna och barnens underhållning under åttio- och nittiotalen var ganska mörka när man ser dem i relation till dagens tv och film. Sedan kan man fråga sig om det är så mycket sämre eller bättre idag att låta barnen titta på mindre läskiga tv-program idag. Den som var liten innan 2000-talet kan minnas med en sorts romantisk skräckblandad förtjusning hur de låg med sin pysselbok med bamse och crayola-kritor och tittade på Twin Peaks och Sagor för stora barn.

Mycket kunde vara läskigt på den tiden. Men det är nog viktigt att barnen idag får komma i kontakt med hela sitt känsloregister. Tv-apparaten, som då var den tidens bästa barnvakt, försåg barnen med en sminkad inblick i vuxenvärldens alla umbäranden. Att en del tv-serier hade mörka motiv och död är ju ingen chock egentligen. Astrid Lindgrens sagor, Jim och Piraterna Blom och många andra barnprogram och filmer tog upp frågor om döden och existentialism. Klivet var därför inte särskilt stort till att se Bob i Twin Peaks eller puckelryggen i I rosens namn.

För att kunna hantera sin rädsla måste man få möta den ibland under ordnade former.